Heej!!

Ja igår var jag på One Direction konserten!!!!

Det var helt fantastiskt, dom var sååååååååå braaaaaa.

Men om man hade ståplats/parkett (som vi hade) så stod man i kö i ca 4 eller 3 och en halv timme.... Det var svinkallt, jag frös så mycket så att jag skakade.... Men det var värt de!!!

Dom sa två meningar på svenska
Niall sa: Vi älskar er!!!
Liam eller Harry sa: vi älskar köttbullar!!
(Tror det var Harry) sen så sa han att hela publiken som kanske var 45 tusen pers skulle säga "vi älskar köttbullar"

Innan själva konserten började då var det flera musikvideor spelades upp på storaskärmen!! (Eller vad de nu heter)

Sen kom 5sos upp på scenen och spelade i ca 45 min! Sen dröjde det 1 timme innan 1D kom in på scenen!! De var för att som satt fast i en bilkö...

Så om man ska lägga ihop alla timmar som jag stod under den tiden vi väntade på att vi skulle få gå in och under koserten så är det typ 7 och en halv timme!!!! Men det var det värt ?????????

Ja och nu sitter jag i bilen för vi ska åka till grönnalund ?????

Hoppas att ni får en bra dag!!! Kommer kanske lägga ut videos!!!

Heejdåå!!!

Heej!!

Idag ska alltså jag på One direction!!
Såå himla glad!!!

Konserten börjar 18.00 och slutar 22.00 ???

Förbandet är 5 seconds of summer
Jag känner till en låt av dom och det är "she looks so perfect"

Jag och mamma ska åka tåg till Stocholm från Nynäshamn (mina kusiner bor där)

Vi ska åka typ 12.50 så att vi är där ???

Hoppas att ni får en bra helg!!!

Bye bye!!

//Linnéa

Heej!

Jag är så lycklig nu!!!
Vi har sommarlov!!!!!!!

Vi hade våran skolavslutning 09.15
Idag. Så jag har typ hela dan på mig att göra något.

Men jag väntar på att min mamma ska komma hem, då ska vi åka tåg till Stocholm och imorgon ska jag på ONE DIRECTION!!!!!!!!!!

Så jag sitter på mitt rum och lyssnar på hög dubstep/one direction musik!!!

Hoppas att ni får eller har ett bra sommarlov!!! Pöss

//Linnéa

Samma dröm igen. Detta händer bara inte. Det är säkert bara något tillfälligt. Undra om det finns någon där ute som bor så... Det måste det väl göra? Jag känner mig så trött, jag kanske ska sova lite till, få se om drömmen är kvar, det kan den inte vara. 

                                                           ***

Jag vill rymma till Sverige. Men inte pappa, han litar inte på mormor som säger att allt är så bra i Sverige. Jag tor henne det verkar som ett bra land, i alla fall det vi fått höra ifrån mormor. Hon skulle aldrig ljuga för oss. Hon skulle inte vilja att vi råkade illa ut. Nu kanske jag får lov att fly själv. Om jag sover lite kanske dom är tillbaka när jag är vaken. 

Det är mörkt. Jag vet inte om det är för att jag är instängd för att jag nyss vaknat eller för att det är natt. Det är tyst också. Jag är inte hemma. Jag ser ingenting, eller jo bara lite blått sken ifrån en vägg, kanske ett fönster. Det ser ut som om det är galler för fönstret. Jag rör på min högra arm men den sitter fast. Det gör ont runt handleden när jag rycker hårdare. Jag tar den andra handen för att känna vad det är som sitter fast runt min arm. Det är något hårt typ stål eller järn. Stålet, eller järnet, sitter fast i en kedja. Den är också hård. Kedjan leder till väggen som jag lutar mig mot. Plötsligt ser jag något i andra delen av rummet. Det är något stort, typ två meter. Det verkar vara en människa. Rädslan har ännu inte greppet tag om mig, jag skriker inte förrän den där figuren går in i det blåa skenet i mitten av rummet. Det är en man, och i handen håller han en yxa. Rädslan strömmar igenom mig. Jag ställer mig upp, jag skriker. Han kommer närmare och närmare tills han stannar upp.

-Du är ju bara ett barn!

-Vad är det med det då? Skada mig inte snälla jag ber dig!

-Jag har inget val. Gör jag det inte dödar dom mig. Jag är gisslan som du.

-Jag har hela livet framför mig!

-Det hade jag också!

-Snälla, låt bli!

Han skär mig i armen och jag skriker.

I handen har han något mer, en piska. Han säger åt mig att vända mig om. Jag tvekar men gör det. Han piskar mig fem gånger sen går han ut. Han kastar åt mig en tröja. Först förstår jag inte varför men sedan märker jag att jag är naken.

-Jag kommer tillbaka i morgon. 

Jag gråter. Det gör så ont. Det här hade aldrig hänt i Sverige! Varför dödar dom mig inte bara?

// Ida

Hej, lite försenat sorry, men nu kommerren ;) <3

Klockan är åtta prick. Jag orkar inte gå upp orkar inte gör något. Jag ligger kvar i sängen och tänker på drömmen. Det var mysko. När jag väl kommer upp går jag raka vägen ut. Jag har tydligen somnat med kläderna sen igår på. När jag kommer ner är inte mamma där. Jag går rakt till kyrkogården. Jag sätter mig vid pappas grav. Jag saknar han så mycket.  Jag är trött och himlen är mörk. Som i mitt rum. Det är som om någon vill att jag ska somna om och drömma den där drömmen igen. 

                                                                ***

Jag sätter mig i ett hörn och bara väntar. Det är krig i vårt land. Dom kan ha rövats bort ifrån hemmet. Jag älskar min pappa även fast han är som han är. Jag vill inte bo ensam med mina bröder. Vi skulle inte klara oss. Utanför hör jag skrik, inte sådana skrik jag brukar höra de här skriken är annorlunda, mer skrämda. Jag kryper ihop lite till pressar benen mot magen. Jag är rädd. Jag ser soldater utanför dörren. Nu är det över, Dom går säkert igenom skolan också. Då blir jag ensam, bara jag inte ens några bröder. Plötsligt känner jag något vått på kinden. Det är tårar. Jag gråter men försöker tvinga mig själv att vara tyst. Tänk dom som inte behöver göra såhär varje dag tänk att det finns dom som inte behöver vara vettskrämda, dom som kan äta sig mätta och har demokrati i deras land. Jag vet bara ett land som är så bra, där nästan ingen behöver leva i förtryck, där alla tas om hand, där det inte finns slumområden och där alla har ett bra liv, Sverige. Där bor min mormor, min morfar dog på väg dit. För några år sedan, när vi hade demokrati här så fick vi ett brev. Det langades ut via styrelsen i Sverige till våran styrelse som gav det till oss, som letade upp oss och gav det till oss. Det är förvånande vilken skillnad det är emellan för några år sedan och nu. Sverige är fantastiskt.

// Ida

Hejjj Jag heter GLADA IDA, för nu är det snart sommarlov, några av er kanske redan har det tillome (!?) 

Aja Nea gjorde en sånn här så då måste väl jag oxå göra det. 

I sommar kommer jag:

1: Hänga med kompisar, dock inte så mycket med Linnéa för hon ska bort o så, JAG VILL OCKSÅ!!! :(((((

2: Bada i Siljan (Siljan = En stor sjö nära)

3: Äta glass

4: Hålla på med kattungarna, som jag ite skrivit så mycket om, men dom är skit söta och ja.. Bilder kommer kanske, de har precis öppnat ögonen. Den ena heter Mileja, Mileja är en blandning av Emma Linnéa och Janna, allt i ett, fyndigt om jag får säga det själv ;P Och den andra heter Happy för Happy betyder glad som ni kanske vet och man blir alltid glad när man ser henne, hon är så söt!!! :D Men sen hade vi två till, men dom dog, Puma hette en för hon va så svart,

o Frost för han var så vit :P :(( </3

5: Sola c:

6: Träna karate  ( Sommar träning ) 

Det var väl det, Ha de bra nu

// IDA

Nästa delllllll av min dröm dådå :* :D 

*Natten till fredag*

-Leila! Hämta vatten! NU!

Det är min pappa som skriker han är alltid sådan, tror att tjejer går att köpa. Jag är redan bortlovad. Jag har inte träffat honom. Mamma är tjugo år yngre än Pappa. Det är sjukt! Brunnen är på andra sidan av slum-området, medan man går dit kan mycket hända. Mamma kan dö pappa kan dö eller någon av mina 11 syskon. Jag är den enda tjejen i våran familj, ja förutom mamma då. Vi försörjer oss på att tigga och stjäla. Jag hade en syster, när hon gick till brunnen, samma brunn som jag går till nu, blev hon våldtagen. Jag såg det. Jag tänkte springa fram och hjälpa henne, men min bror Ayuwe stoppade mig. Flickan som blev våldtagen - min syster - var också min bästa vän. Jag har haft typ miljoner systrar, men ingen var som hon. Alla andra systrar blev utsatta i öknen eller någon annanstans. Pappa ville inte ha kvar dem. Jag förstår inte varför han behåller mig. Det vill han inte säga. Jag blir misshandlad hemma när jag frågar för mycket. Jag är undernärd, jag får ingen mat och pappa har inte råd att betala skola för mig. Han säger att killarna alltid kommer gå före. Jag vill gå i skolan. Jag är nästan framme vid brunnen. Jag känner något. Jag känner något om midjan det är någon som tar i mig! Som av reflex slänger jag bak armen som träffar ansiktet. Ansiktet tillhör en man, en okänd man. Jag springer tillbaka igen. Som tur ser pappa inte mig. Jag går ut igen. Det är folk överallt. Jag ser barn som blir kidnappade och män som skäller på sina kvinnor. Det är som en hönsgård, även fast alla de unga killarna är just nu i skolan. Mannen som jag slagit ligger kvar på samma plats. Han verkar medvetslös. Jag fortsätter framåt. Man får trängas länge vid brunnen. När man väl är framme så får man inte med sig mycket vatten. När jag kommer tillbaka till gården är varken mamma eller pappa där. En kort stund svämmar oron över mig. Kanske dom är ute och letar efter mig?Nej, det skulle inte pappa göra. Han bryr sig inte om mig. Han hatar mig.

// IDA

Hejj Jo Jag, Ida, har inte bloggat på ett tag, för jag har haft fullt upp med annat :( Ville säga förlåt för det, och igår så var det så att jag inte hann lägga ut nästa del av "Min Dröm" Men då täääänkte jag att jag lägger ut 2 idag (:

-Hej Nina!

Jag nickade bara, inte för att jag inte brydde mig, för att jag inte hade lust att starta en konversation. Börjar man prata med min mamma slutar hon aldrig. Jag tog ett glas ett litet glas och drack lite juice. Jag äter inte. Jag gillar inte mat. Bara redbull och öl, fast det är inte mat det är drickor. Sprit smakar skit. Mamma vet inte om att jag dricker. Ingen vet det. Ingen vet att jag röker heller, jag har ändå bra kondis så hon kommer nog inte på mig ändå. Jag tränar. Jag vill inte bli helt misslyckad. Om det är något jag inte vill bli så är det fet. När jag var mindre så var jag den snälla lilla flickan som var mobbad för att vara så bortskämd.  Nu är jag ”mobbaren”, fast jag inte mobbar någon. Dom kallar mig bully mobbare och andra fula ord. Dom mobbar mig. Hela världen mobbar mig. Jag borde anmäla dom det borde jag verkligen. Men jag har inte lust. Alla frågor allt berättande om och om igen. Frågorna om det fanns någon anledning till att dom gjorde så? Om jag hade gjort dem nått? Nej. Nej, varför skulle jag i så fall anmäla dem om jag vet att jag har gjort något. Dessutom måste man ha bevis, tror jag. Det har jag inte. Inte några alls. Det är sjukt det här. Hela världen är sjuk. Ibland vill jag bara försvinna försvinna upp till pappa. Men sen tänker jag på vilket ramaskri det hade blivit här nere. Om det fanns någon anledning till att jag gjorde som jag gjorde. 

-Nina?

Jag tittade på mamma, svarade inte ja. Svarade inte nej för den delen heller.

-Kan inte vi göra något tillsammans? det känns som om du stänger ute mig. Kan vi inte göra något idag? Snälla? En mamma och dotter kväll?

-Jag hinner inte bestämma något nu.

Egentligen orkar jag bara inte. Orkar inte vara med mamma orkar inte planera orkar inte något alls! Inget! Jag orkar inget. Jag hatar när mamma säger ”mamma och dotter kväll” Det låter så vuxet, eller litet jag vet inte. Det låter bara fel. Man ska inte ha sådana kvällar när man är i min ålder. Jag stoppar i hörlurarna i mina öron. Dom är svarta med dö-skallar på, ganska fina faktiskt. Jag fick dom i julklapp. Jag går ut genom dörren, smäller igen den, lite hårdare än vad jag hade tänkt och börjar gå till bussen. Mamma brukar erbjuda sig att köra mig men jag tackar alltid nej. Efter skolan brukar jag gå till kyrkogården, jag gillar ensamheten, har alltid gjort det. Idag är det torsdag, och jag ska skolka ifrån de 2 sista lektionerna det gör jag alltid. Jag har sagt till läraren att jag har trumbon lektion på musikskolan som ligger i närheten. Nästan alla i klassen spelar något instrument. Ingen spelar trumbon. Det är därför jag låtsas spela det. Om det var någon konsert skulle alla undra varför jag inte var där, de kanske ville öva med mig, något jag tvivlar på men tänk om, skulle jag bara berätta för dom då? Nej. Om challare hade vingar hade min skola vart en flygplats. Alla går varann bakom ryggen sviker sina bästa vänner. Det är därför jag inte har någon jag har hellre ingen än flera som är oäkta

Hoppas ni gillar berättelsen

KRAMISAR

// Idididididiiis