Hej, lite försenat sorry, men nu kommerren ;) <3

Klockan är åtta prick. Jag orkar inte gå upp orkar inte gör något. Jag ligger kvar i sängen och tänker på drömmen. Det var mysko. När jag väl kommer upp går jag raka vägen ut. Jag har tydligen somnat med kläderna sen igår på. När jag kommer ner är inte mamma där. Jag går rakt till kyrkogården. Jag sätter mig vid pappas grav. Jag saknar han så mycket.  Jag är trött och himlen är mörk. Som i mitt rum. Det är som om någon vill att jag ska somna om och drömma den där drömmen igen. 

                                                                ***

Jag sätter mig i ett hörn och bara väntar. Det är krig i vårt land. Dom kan ha rövats bort ifrån hemmet. Jag älskar min pappa även fast han är som han är. Jag vill inte bo ensam med mina bröder. Vi skulle inte klara oss. Utanför hör jag skrik, inte sådana skrik jag brukar höra de här skriken är annorlunda, mer skrämda. Jag kryper ihop lite till pressar benen mot magen. Jag är rädd. Jag ser soldater utanför dörren. Nu är det över, Dom går säkert igenom skolan också. Då blir jag ensam, bara jag inte ens några bröder. Plötsligt känner jag något vått på kinden. Det är tårar. Jag gråter men försöker tvinga mig själv att vara tyst. Tänk dom som inte behöver göra såhär varje dag tänk att det finns dom som inte behöver vara vettskrämda, dom som kan äta sig mätta och har demokrati i deras land. Jag vet bara ett land som är så bra, där nästan ingen behöver leva i förtryck, där alla tas om hand, där det inte finns slumområden och där alla har ett bra liv, Sverige. Där bor min mormor, min morfar dog på väg dit. För några år sedan, när vi hade demokrati här så fick vi ett brev. Det langades ut via styrelsen i Sverige till våran styrelse som gav det till oss, som letade upp oss och gav det till oss. Det är förvånande vilken skillnad det är emellan för några år sedan och nu. Sverige är fantastiskt.

// Ida

Hejjj Jag heter GLADA IDA, för nu är det snart sommarlov, några av er kanske redan har det tillome (!?) 

Aja Nea gjorde en sånn här så då måste väl jag oxå göra det. 

I sommar kommer jag:

1: Hänga med kompisar, dock inte så mycket med Linnéa för hon ska bort o så, JAG VILL OCKSÅ!!! :(((((

2: Bada i Siljan (Siljan = En stor sjö nära)

3: Äta glass

4: Hålla på med kattungarna, som jag ite skrivit så mycket om, men dom är skit söta och ja.. Bilder kommer kanske, de har precis öppnat ögonen. Den ena heter Mileja, Mileja är en blandning av Emma Linnéa och Janna, allt i ett, fyndigt om jag får säga det själv ;P Och den andra heter Happy för Happy betyder glad som ni kanske vet och man blir alltid glad när man ser henne, hon är så söt!!! :D Men sen hade vi två till, men dom dog, Puma hette en för hon va så svart,

o Frost för han var så vit :P :(( </3

5: Sola c:

6: Träna karate  ( Sommar träning ) 

Det var väl det, Ha de bra nu

// IDA

Nästa delllllll av min dröm dådå :* :D 

*Natten till fredag*

-Leila! Hämta vatten! NU!

Det är min pappa som skriker han är alltid sådan, tror att tjejer går att köpa. Jag är redan bortlovad. Jag har inte träffat honom. Mamma är tjugo år yngre än Pappa. Det är sjukt! Brunnen är på andra sidan av slum-området, medan man går dit kan mycket hända. Mamma kan dö pappa kan dö eller någon av mina 11 syskon. Jag är den enda tjejen i våran familj, ja förutom mamma då. Vi försörjer oss på att tigga och stjäla. Jag hade en syster, när hon gick till brunnen, samma brunn som jag går till nu, blev hon våldtagen. Jag såg det. Jag tänkte springa fram och hjälpa henne, men min bror Ayuwe stoppade mig. Flickan som blev våldtagen - min syster - var också min bästa vän. Jag har haft typ miljoner systrar, men ingen var som hon. Alla andra systrar blev utsatta i öknen eller någon annanstans. Pappa ville inte ha kvar dem. Jag förstår inte varför han behåller mig. Det vill han inte säga. Jag blir misshandlad hemma när jag frågar för mycket. Jag är undernärd, jag får ingen mat och pappa har inte råd att betala skola för mig. Han säger att killarna alltid kommer gå före. Jag vill gå i skolan. Jag är nästan framme vid brunnen. Jag känner något. Jag känner något om midjan det är någon som tar i mig! Som av reflex slänger jag bak armen som träffar ansiktet. Ansiktet tillhör en man, en okänd man. Jag springer tillbaka igen. Som tur ser pappa inte mig. Jag går ut igen. Det är folk överallt. Jag ser barn som blir kidnappade och män som skäller på sina kvinnor. Det är som en hönsgård, även fast alla de unga killarna är just nu i skolan. Mannen som jag slagit ligger kvar på samma plats. Han verkar medvetslös. Jag fortsätter framåt. Man får trängas länge vid brunnen. När man väl är framme så får man inte med sig mycket vatten. När jag kommer tillbaka till gården är varken mamma eller pappa där. En kort stund svämmar oron över mig. Kanske dom är ute och letar efter mig?Nej, det skulle inte pappa göra. Han bryr sig inte om mig. Han hatar mig.

// IDA

Hejj Jo Jag, Ida, har inte bloggat på ett tag, för jag har haft fullt upp med annat :( Ville säga förlåt för det, och igår så var det så att jag inte hann lägga ut nästa del av "Min Dröm" Men då täääänkte jag att jag lägger ut 2 idag (:

-Hej Nina!

Jag nickade bara, inte för att jag inte brydde mig, för att jag inte hade lust att starta en konversation. Börjar man prata med min mamma slutar hon aldrig. Jag tog ett glas ett litet glas och drack lite juice. Jag äter inte. Jag gillar inte mat. Bara redbull och öl, fast det är inte mat det är drickor. Sprit smakar skit. Mamma vet inte om att jag dricker. Ingen vet det. Ingen vet att jag röker heller, jag har ändå bra kondis så hon kommer nog inte på mig ändå. Jag tränar. Jag vill inte bli helt misslyckad. Om det är något jag inte vill bli så är det fet. När jag var mindre så var jag den snälla lilla flickan som var mobbad för att vara så bortskämd.  Nu är jag ”mobbaren”, fast jag inte mobbar någon. Dom kallar mig bully mobbare och andra fula ord. Dom mobbar mig. Hela världen mobbar mig. Jag borde anmäla dom det borde jag verkligen. Men jag har inte lust. Alla frågor allt berättande om och om igen. Frågorna om det fanns någon anledning till att dom gjorde så? Om jag hade gjort dem nått? Nej. Nej, varför skulle jag i så fall anmäla dem om jag vet att jag har gjort något. Dessutom måste man ha bevis, tror jag. Det har jag inte. Inte några alls. Det är sjukt det här. Hela världen är sjuk. Ibland vill jag bara försvinna försvinna upp till pappa. Men sen tänker jag på vilket ramaskri det hade blivit här nere. Om det fanns någon anledning till att jag gjorde som jag gjorde. 

-Nina?

Jag tittade på mamma, svarade inte ja. Svarade inte nej för den delen heller.

-Kan inte vi göra något tillsammans? det känns som om du stänger ute mig. Kan vi inte göra något idag? Snälla? En mamma och dotter kväll?

-Jag hinner inte bestämma något nu.

Egentligen orkar jag bara inte. Orkar inte vara med mamma orkar inte planera orkar inte något alls! Inget! Jag orkar inget. Jag hatar när mamma säger ”mamma och dotter kväll” Det låter så vuxet, eller litet jag vet inte. Det låter bara fel. Man ska inte ha sådana kvällar när man är i min ålder. Jag stoppar i hörlurarna i mina öron. Dom är svarta med dö-skallar på, ganska fina faktiskt. Jag fick dom i julklapp. Jag går ut genom dörren, smäller igen den, lite hårdare än vad jag hade tänkt och börjar gå till bussen. Mamma brukar erbjuda sig att köra mig men jag tackar alltid nej. Efter skolan brukar jag gå till kyrkogården, jag gillar ensamheten, har alltid gjort det. Idag är det torsdag, och jag ska skolka ifrån de 2 sista lektionerna det gör jag alltid. Jag har sagt till läraren att jag har trumbon lektion på musikskolan som ligger i närheten. Nästan alla i klassen spelar något instrument. Ingen spelar trumbon. Det är därför jag låtsas spela det. Om det var någon konsert skulle alla undra varför jag inte var där, de kanske ville öva med mig, något jag tvivlar på men tänk om, skulle jag bara berätta för dom då? Nej. Om challare hade vingar hade min skola vart en flygplats. Alla går varann bakom ryggen sviker sina bästa vänner. Det är därför jag inte har någon jag har hellre ingen än flera som är oäkta

Hoppas ni gillar berättelsen

KRAMISAR

// Idididididiiis 

Heej!!

Igår skulle jag och några kompisar bada i Siljan... Vi var där och åt glass först sedan bestämde vi oss för att bada....

Det var väldigt skönt... Tills vi såg ett stort regnmoln!! Vi tänkte att vi badar tills det börjar regna!!

Det börja regna och vi skyndade oss att byta om och cykla där ifrån!!!

Vi viste inte vart vi skulle så vi cyklade till Sibylla!!

Vi köpte en stor pommes frites och vi tog ketchup och bandade det med peppar. Det var faktiskt gott :D :D :D

Sedan åkte vi hem till mig och lyssnade på musik..

Ja det vart inte så lyckat att bada och det var bara vi som har helt genomblöta på Sibylla!!!!

Hehe såå pinsamt!!

//Linnéa

Heeeej

Ja, jag tänkte berätta lite om min sommar (de som jag ska göra) ;)

Om fyra dagar så är det så klart skolavslutning!!!!!! :? :?

Typ vid två tiden
(efter skolavslutningen) så ska jag, mamma och en kompis åka till Stockholm!!' För dagen efter ska vi på ONE DIRECTION!!!! :O:O:O:O

Tio dagar efter de så ska jag och familjen till Prag!!!

Tre veckor efter att vi kommit hem från Prag ska jag och mitt spelmanslag åka till USA i elva dagar!!!! :O:O:O:O:O


Ida kommer kanske också göra en sån här!!

Kraammiissaarr!!!

//Linnéa

Hej idag komme bara en liten kortis del men imorgon en baota stor!! :D <3 :* 

-Hon sa det! Hon sa det! Hon sa hur jag ska få henne att bli medveten! En dröm!

Alla tittade på mig som om jag var knäpp, men det spelar ingen roll för jag vet nu! Jag vet hur jag ska få henne medveten! Men vad ska drömmen handla om? Det måste handla om någon som sitter i samma sits fast tvärtom. Kanske en tjej... Från Afrika? Som vill studera och äta men får inte? Eller rättare sagt kan inte? Det blir bra, en tjej i Ninas ålder, vars far dött. Hon får se hur det liv dom lever är och flickans framtid, det ska vara samma framtid som Nina! Jag hoppas det funkar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till annars. Det enda sättet om inte drömmen funkar kanske är att visa sig. Men vem ska då vaka över henne? Hon har andra släktingar, men de vakar inte över henne.

Hejj Hejj Idag blir det en lite extra lång del för jag kunde inte klippa någonstans mitt i för man vill ju det ska vara en röd tråd (?) Känner mig muppad men aa :* <3 NU kommer den

*I Ninas huvud*

Han sätter sig bredvid mig, han luktar gott. Han gillar inte mig. Jag.... Vad tyst det blev, jaha, då var jag vaken. Jag hatar det här, jag hatar skolan, jag hatar att vakna tidigt, jag hatar allt, take it all i don’t want it! Varför vid samma tidpunkt? Det är lite mysko. Aldrig har jag försovit mig även fast jag inte ställer klockan. Jag får ”outside-body” upplevelser ganska ofta också. Det är något speciellt med mig, jag känner det. Som om jag var utvald att förändra världen. Det kommer aldrig bli av. Jag menar om jag vill gå ut och göra något dumt med livet som att bli tiggare så kan jag bli det. Dom kan inte komma och hota mig. Fast det kanske dom kan..?

Men jag bestämmer fortfarande över mina handlingar. Jag tror på spöken. Andar också och kanske gudar jag vet inte. Det låter så ologiskt, men ändå logiskt. Spöken och andar är samma sak. Skillnaderna är väl att spöken är elakare och andar snälla. Jag har sett ett spöke eller så var det en ande. Jag vet inte, jag lärde inte känna henne. Hon försvann, hon sa att hon skulle försvinna. Det enda hon sa var att jag måste ändra på mitt sätt att leva och att hon skulle försvinna. Sen försvann hon. Det hände på julafton. Det var en ”outside-body” upplevelse. Jag vet  inte vad som förde mig dit. Jag vaknade bara och gick raka vägen dit, mitt i natten. Ingen visste eller för den delen vet ingen nu heller var jag var. Kyrkogården. Det var första gången jag gick dit. Nu har det blivit att jag gör det oftare och oftare. Men inga ”outside-body” upplevelser än. Jag känner mig uppvaktad när jag är på kyrkogården. Men inte ifrån ovan. Det känns som om tyngdkraften  blir så mycket tyngre där. Som om dom vakar över mig ifrån marken. Det är lite läskigt att tänka så. Det finns säkert någon anledning till att jag känner så. Det kanske var dom som byggde kyrkogårdar som hade någon viss kunskap. Som om de visste precis var kyrkogårdarna ska stå. Där tyngdkraften är starkast, om det finns några sådana ställen. Det kanske bara är jag som inbillar mig. Jag tror att dom som vakar över mig även kan gör mig illa. Att de kan ge drömmar och visioner. Att de kan röra saker, så länge de inte visar sig. Varför skulle hon annars försvinna? Som om det var förbjudet att visa sig..? Hon visste ju att hon skulle försvinna.